Jag måste ha en pool. Så är det bara. Det är inte möjligt för mig att fortsätta med mitt liv som vanligt längre utan en riktigt rejäl pool. Vissa behöver mat, tobak och vad det nu kan vara. Själv måste jag ha pool. Jag vet ärligt talat inte hur det blev så, hur behovet växte sig så starkt. Men så ligger det hur som helst till. Utan en ordentlig anläggning på minst tolv gånger fyra meter kommer jag att förlora förståndet och börja klottra bibelcitat med eget blod över alla väggar jag kommer åt. Det här är en konkret realitet. Mitt förstånd, hela min existens hotas av den här förfärliga poolbristen. Nu är det här inget nytt förstås. Mitt förstånd har varit ordentligt hotat många gånger tidigare. Men den här gången känns allting allvarligare på något sätt, vilket i och för sig inte är så konstigt. Poolfrågan är ju det allvarligaste vi människor har att göra med.

Jag kom just att tänka på en sak. Den är egentligen inte särskilt aktuell ännu eftersom det är nästan ett helt tills den händelsen fenomenet berör inträffar. OS alltså, sommarvarianten. Men i alla fall, hur kommer det sig att sansade personer som jag själv som vanligtvis är totalt ointresserad av allt vad sport heter helt plötsligt kan sitta som klistrade timmar i rad framför så sinnebedövande ointressant som stavhopp? Det hela är mycket märkligt egentligen. Förresten så gäller det så klart även vinter-OS, jag vågar inte tänka på hur många timmar jag suttit och glott på backhoppning och kälkåkningen med någonting tomt i blicken. Den vanligast förekommande förklaringen till det här fenomenet, som jag har hört i alla fall, består i att det skulle vara någon slags nationell stolthet som gör att man plötsligt skaffar sig en sådan passion för något så i grunden urtråkigt. Samma argument brukar man få höra gällande fotbolls-VM. Jag är osäker på allt det där, jag tror det är något annat. Oklart vad än bara. Jag hatar att vara osäker på saker. Nu kommer jag särskilt att tänka på den där gången jag då jag trodde at gula fläcken i mitt högra öga var helt utslagen (det var den inte). Det värsta var helt klart osäkerhet angående det hela, jag hatar verkligen den känslan

Nej, inte riktigt. Jag vet att rubriken var falsk marknadsföring och en massa personer som väntade sig ett inspirerat inlägg om den gravt instabile och geniale skådespelaren kommer att bli besvikna. Förlåt. Men det är inte mycket att göra nu skadan är redan skedd antar jag. Jag som är högst egocentriskt lagd, mycket som Kinski faktiskt bortsett från att han hade talang vilket jag inte har, kommer att ägna det här inlägget helt och hållet åt mig själv. Det är jag som är Jesus här ingen annan. Jag har faktiskt krafter som andra inte har också. Men precis som Jesus delar jag inte med mig till vem som helst. Jag bestämmer vem som är värdig och vem inte är det. Historien är min, de som inte tillber mig ska straffas. Det räcker inte med att leva bra liv. Nej, ni ska tillbe mig på era bara knän. Klimakteriet. Jag gillar i allmänhet när folk står på knä för mig för mig.

Jag har alltid varit lite nyfiken på hur jag kommer se ut på gamla dagar. Vissa människor verkar av någon anledning (tur eller gener, för det kan väl inte ha med sunt leverne att göra…) åldras som vin, bli snyggare och stiligare allteftersom åren går. Andra, troligtvis de allra flesta, går igenom den diametralt motsatta utvecklingen. De kanske se förhållandevis bra ut i åldern mellan 18 och 28 så där och därefter antar de ganska så omedelbart ett tantigt respektive gubbigt utseende. Åter andra har ännu mer värre otur och börjar se riktigt medelålders ut sedan under sista året på gymnasiet så där. Nu tänker jag inte under några som helst omständigheter avslöja exakt hur gammal jag är. Men jag kan säga så mycket som att jag inte tillhör den sista kategorin i varje fall. Min teori är i och för sig att medlemskap i den skaran mer har att göra med attityd och framtoning snarare än gener. Under alla omständigheter är det dock högst osannolikt att jag skulle vara en av de lyckliga få som enbart blir vackrare med åren. Men jag vill så klart gärna vara det. Det är inte rättvist att det snålt tilltagna mått av fysisk skönhet ska börja försvinna innan jag har haft chans och möjligt att njuta och utnyttja den fullt ut. Därför håller jag det för troligt att en vacker dag kommer genomgå en plastikoperation för att rädda det som räddas kan. Jag lägger ingen moral i det. Varför inte, det min inställning.

Finns det verkligen inget vaccin mot urinvägsinfektion? Ifall det finns ett sådant vill jag bli vaccinerad omedelbart. Jag får nämligen urinvägsinfektion skrämmande ofta. Nu har jag inte räknat ut hur många gånger jag drabbats men det är skrämmande många gånger. Ont gör det också så klart. Det känns mer eller mindre som om hela mitt system kommer att kollapsa ifall jag får det en gång till. Snart biter inte antibiotika på mig heller skulle jag tro, de blir ju resistenta för eller senare de där bakterierna eller om det är virus som är orsaken (oftast bakterier tror jag). Nu finns det säkert någon forskare som har utvecklat ett vaccin men läkemedelsföretaget vill nog inte att folk går och blir permanent vaccinerade när de kan tjäna pengar på olika vaccin och diverse kurer och preparat. Eller det kanske bara är jag som är paranoid och sur. Men det är inte så konstigt tycker jag när det känns som om man kissar krossat glas.

Jag skulle vilja att två kvalitéer utmärker mig framför andra. Jag har alltid haft en viss förkärlek för historia och ett oerhört starkt hat mot orättvisor, alltså ett brinnande rättspatos även det med en historisk touche. Jag kan inte med de lögner som dagligen sprids för att svärta minnet av forna tiders offer. Mainstream historien som självklart skrevs av vinnare utmålare hjältar och befriare av miljoner som blodtörstig mördare och naturligtvis tvärtom. Tråkigt nog är det så att endast ett fåtal har välsignats med ett kritiskt öga som kan avslöja lögnerna för vad de är och en ork att söka upp och acceptera sanningen vad den än består i. Ganska ofta är et nämligen inte så som vi fått höra från barnsben. Vi lever i tid där överheten med kvävande tryck söker tvinga på sina underlydande inte bara en acceptans av den ojämlika resursfördelningen utan de ska även ta emot alla upptänkbara på bud med leende. Det får inte finnas någon egentlig opposition i de stora avgörande frågorna, en strikt konsensus måste råda rörande allt som är av vikt för makten. Någon annan tolkning än maktens syn på tidigare händelser får inte förekomma. Så fort någon ens försöker framföra en alternativ tolkning så måste tilltaget slås ner. Så kommer det alltid vara så länge överheten styr oinskränkt, vilket den i princip gör nu. Man ska alltid se saker för vad det är. benskörhet (som exempel) är fel på skellett och inget annat.

Jag känner att det är dags att göra någonting åt saken nu, något radikalt alltså, som funkar allstå. Jag vill verkligen gå ner i vikt. Och jag skulle verkligen behöva det också. Mitt midjemått har svällt i klart oroväckande takt det senaste… jaa senaste året får det nog bli. Hur som helst så kan det inte fortsätta så. Jag är mån om min utseende och min hälsa och jag vilja gå ner till min riktiga matchvikt ganska så snabbt om det är möjligt. Jag vet att det kommer innebära en hel del hårt arbete i form av träning och så men jag är beredd att satsa hårt så det kommer inte bli några problem med den biten. Det vore i och för sig praktiskt ifall det fanns något tillskott som en juice eller ett piller med något naturligt ämne som skyndar på fettförbränning. Jag har läst om alla möjliga sorters preparat men det lär vara långt ifrån alla som fungerar.