Jag måste ha en pool. Så är det bara. Det är inte möjligt för mig att fortsätta med mitt liv som vanligt längre utan en riktigt rejäl pool. Vissa behöver mat, tobak och vad det nu kan vara. Själv måste jag ha pool. Jag vet ärligt talat inte hur det blev så, hur behovet växte sig så starkt. Men så ligger det hur som helst till. Utan en ordentlig anläggning på minst tolv gånger fyra meter kommer jag att förlora förståndet och börja klottra bibelcitat med eget blod över alla väggar jag kommer åt. Det här är en konkret realitet. Mitt förstånd, hela min existens hotas av den här förfärliga poolbristen. Nu är det här inget nytt förstås. Mitt förstånd har varit ordentligt hotat många gånger tidigare. Men den här gången känns allting allvarligare på något sätt, vilket i och för sig inte är så konstigt. Poolfrågan är ju det allvarligaste vi människor har att göra med.