Varför inte?
Jag har alltid varit lite nyfiken på hur jag kommer se ut på gamla dagar. Vissa människor verkar av någon anledning (tur eller gener, för det kan väl inte ha med sunt leverne att göra…) åldras som vin, bli snyggare och stiligare allteftersom åren går. Andra, troligtvis de allra flesta, går igenom den diametralt motsatta utvecklingen. De kanske se förhållandevis bra ut i åldern mellan 18 och 28 så där och därefter antar de ganska så omedelbart ett tantigt respektive gubbigt utseende. Åter andra har ännu mer värre otur och börjar se riktigt medelålders ut sedan under sista året på gymnasiet så där. Nu tänker jag inte under några som helst omständigheter avslöja exakt hur gammal jag är. Men jag kan säga så mycket som att jag inte tillhör den sista kategorin i varje fall. Min teori är i och för sig att medlemskap i den skaran mer har att göra med attityd och framtoning snarare än gener. Under alla omständigheter är det dock högst osannolikt att jag skulle vara en av de lyckliga få som enbart blir vackrare med åren. Men jag vill så klart gärna vara det. Det är inte rättvist att det snålt tilltagna mått av fysisk skönhet ska börja försvinna innan jag har haft chans och möjligt att njuta och utnyttja den fullt ut. Därför håller jag det för troligt att en vacker dag kommer genomgå en plastikoperation för att rädda det som räddas kan. Jag lägger ingen moral i det. Varför inte, det min inställning.
This entry was posted on Saturday, December 10th, 2011 at 10:50 am and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.